Mitt liv i punktform

1. Hittade min mobil bara någon timme efter att jag skrivit förra inlägget. Den låg i min säng. Tänka sig. Så allt är bra där.


2. Det har sedan början varit krångel med tiden här på blogspot så tror inte att jag är uppe på icke-humana tider som man kan tro. Jaque verkar tro det i alla fall men nu vet ni.


3. Dagisbaciller tar knäcken på mig. Har varit sjuk i två veckor nu men börjar faktiskt idag bli friskare. Får liite skylla mig själv också, såklart, eftersom att jag inte vilat på helger och sådär. Faktiskt raka motsatsen. Men herregud, fina Matilde åker hem på tisdag och förra helgen var hennes sista riktiga partyhelg. Så det var ju värt det. Absolut!


4. När jag äntligen börjar bli friskare så blev vi tvungna att åka till doktorn med båda barnen idag och kom hem med ett apotek. Detta land är inte som andra länder när det kommer till sjukvård. Både på gott och ont. Nelson hostar - vi kommer hem med 4 mediciner han ska ta, varav en ser ut - och smakar om man ska tro Nelson - som geggan man får intryckt i munnen när man ska få tandställning. Lo-ve-ly.


5. Imorgon är det 1 december. Hoho säger jag åt det för en massa anledningar;
      - det är 16 dagar kvar tills jag landar hemma i Sverige
      - jag får börja med mina julkalendrar. Mer om detta i ett annat inlägg. Ett eget inlägg. Det är dom värda, mina fina. 


6. Törs knappt skriva detta men jag kan tänka mig att detta är av underhållningsvärde. Jag sitter och kollar på Den lilla sjöjungfrun på youtube. Hela filmen ligger ute. Kan alla texter typ! 

Har tappat bort min luxemburgiska mobil. Det positiva med denna story jämfört med mina tidigare mobilsituationer är att jag VET att den inne i huset. Där slutar dock alla ledtrådar...

Fågelmatningsmayhem

Dagens plan var att packa fikamassäck och ta med Nelson till Grund och mata "ankorna" - det är egentligen änder - med en baguette som inte blev uppäten under helgen. Grund är ett område nere i dalen här i Luxemburg och om ni vill läsa mer får ni googla eller nåt. Orkar inte vara turistguide via nätet. Väldigt fint är det i alla fall. Sofia tipsade om att göra det utanför Scotts. Scotts är en engelsk pub där de inte alls gillar mig och några andra aupairtjejer sen ett par veckor tillbaka. Var hela tiden rädd att nån skulle komma och köra iväg mig. Hehe.

Anyway, vi hittade det lilla krypinnet där det var en liten ankfamilj som vi började mata lite smått. Det tog lite tid eftersom att brödet var ganska hårt. Sen så började fåglarna låta som fasiken och inom loppet nån minut så hade typ hela flodens fåglar lyckats hitta oss. Fågelmatningsmayhem. 

Sen fick vi lov att gå eftersom att jag är fullkomligt livrädd för fåglar. 

What's going on on Rue de Montmedy

I'll tell ya. Wisefamiljens hus har fyra våningar. Jag bor på bottenvåningen med mitt badrum och tvättstugan. Aktiviteterna som är mest utövade på den våningen idag är näsrensningar, "survive the feberfrossa" och "ät svartpepparkorn för att överleva whatever is going on på översta våningen". För på översta våningen där Sofia och Neil har sitt sovrum ligger nämligen Neil med huvudvärk och en släng av magsjuka. Vi hoppas och tror på migrän men ingen vågar chansa. 
Jag har väl nämnt att Sofia opererade ögonen i torsdags och är halvt blind. Stackars Sofias mamma som kom från Sverige i onsdags för att hjälpa till lite med barnen. Hon har nu 5 barn att ta hand om. Rena rama sjukstugan här alltså. 


Och utanför skiner solen. Har jag hört. Dock kan ingen utav oss njuta. Neil på grund av huvudvärken, Sofia för att hon är känslig för ljus och jag för att jag bor på källarvåningen och inte har nåt fönster på mitt rum. 

Hade jag kunnat sett ut så hade det sett ut nåt sånt här.
Tyvärr är det inte riktigt lika grönt fortfarande...

Gårdagens status på Facebook: "Ikväll står konsert, utgång och c-vitaminboostchocka bort min förkylning på agendan. Tänker mig apelsinjuice och vodka. Kanske en och annan passoa också."


Och vad gjorde jag idag? Jo jag spenderade 10 euro av min lön på medicin. C-vitaminboosten funkade alltså inte. Kaaaan visserligen ha nåt att göra med att jag inte intog några c-vitaminer igår. Went straight for the calories liksom. Har inte heller fått nån sympati här hemma heller. Livet ibland alltså. Tufft. 


Konserten var för övrigt bra(HÄR kan ni lyssna på en låt) men som vanligt var det inte ofta man faktiskt hörde sångaren. Varför är det ofta så? Om det skulle vara så på en Lady Gaga konsert - fine, för då kan man ju låtarna i alla fall. Men det är inte optimalt för ett band som Wye oak kan jag tycka. 


Nu ska det ätas finlunch. Neils föräldrar har just anlänt från England and I am very excited. Kan berätta senare varför.


Bon apetite!

Shake it out!

Gillar ni Shake it out med Florence and the machines? Efter detta klipp kommer ni älska den! Hon är verkligen förtrollande på alla sätt. 

Jag har ingen portugis

Aberopå detta med portugismannen(som jag i efterhand fått reda på är 44 år. Inte okej någonstans) så inleddes en konversation med Ellen och Charlotte imorse på detta sätt.


E: Aah men förresten det här med att din portugis har lagt till mig på Facebook...
U: Okej stopp! Kan vi sluta prata om honom som MIN portugis, tack!


Tänkte bara få ut det i skrift också så att det fastnar ordenligt. 

Välkommen till bloggfamiljen

Sakta men säkert växer vår härliga lilla bloggfamilj. Det är så härligt. Visst finns facebook men med bloggarna kan man följa med på riktigt emellan skypesamtalen. Så himla skönt.


Idag fick jag reda på att California-boende Emma har skaffat blogg. Hon bor i San Francisco, tar hand om barn och dricker mycket kaffe på Starbucks. 


Och sedan tidigare finns, i alfabetisk ordning:


Daniela - Allas vår media - och reklamnörd som pluggar på Berghs School of Communication i Stockholm för tillfället men som efter jul tar picket och packet och flyttar till Australien i några år. Danna bloggar om pluggstress, studentmat, Stockholm och  tipsar om fantastiska reklamfilmer. Bra reklamfilmer är som en drog. Kolla in här

David - han är as fabulous as he seems! Han är en skrattfest både på bloggen och in real life. Bor i Göteborg och dansar och sjunger dagarna i ända på PAS - Performing art School. Kuriosa: Gillar röda böcker. 


Emilias Londoncalling - My English darling jobbar som aupair och, som det verkar, även kommer flytta dit permanent och plugga. Proffsbloggaren med mest frekvent uppdatering. Ge henne credit för det och gå in och läs. Just nu har hon välbehövlig bloggpaus men det ger er ju bara lite tid att catcha up!

Sara skriver om livet som hon vet det. Denna fräkniga(hur avundsjuk blir man inte?) skönhet bor i Uppsala och pluggar till gymnasielärare i svenska och spanska. Här får man musiktips, partyredogörelser - den cencurerade versionen of course -och en liten härlig kulturell utbildning. Tjejen läser ju Fröjen Julie och lär sig om Hjalmar Söderberg. Härligt att ha en vän som jag kan gå på teater med sen!


Sofia - Vrålduktiga Sofia bor för tillfället på Söder i Stockholm och går på Mariart school of makeup and hair. Dock måste jag varna för att gå in här. Hennes bilder får dig att utveckla drömmar om att bli rich and famous så att man får se ut sådär som hennes modeller gör. Men om du tror att du kan stå emot tankarna så ser jag inga problem med att du klickar in här.


Victor- Poppie. Indie. Artie. Bor i Stockolm. Jobbar. Lever. Läs.


Enjoy medans vi väntar på resten!

Sofia är och lunchar med Neil på någon fancy restaurang dom blivit bjudna till. Rolig historia det där, ska berätta den någon gång. Så idag är det ensamlunch med en sovande Victoria bredvid mig.



Bakom skymtar ni finmiddagsbordet, uteplatsen och till vänster har Nelson sin lekhörna.
Ljust och fint!


Makaroner, stekt ägg och avokado. Nej mina matlagningsskills har inte förbättrats.

And the chocks just keep on coming! Tystnaden som uppstod när Neil imorse berättar för två nyvakna blondiner att Frankie Cocozza blivit diskvalifierad från X-factor. Sofia slog givetvis på tvn på en gång och en bild på Frankie var det första som kom upp i rutan. BIG news i engelska morgonsoffor!Helt ärligt gör det mig inte alls speciellt ledsen att jag inte kommer få se honom på lördagkvällarna(eller söndagar vid lunch för min del) då han har festat typ varje natt i flera veckor och har därför varit mycket sämre än alla andra. Men sättet han åkte ut på! 18-åring Frankie har tagit kokain. Idiot.

Frankie Frankie Frankie...

Men det onda för alltid med sig nåt gott och här hemma hoppas vi på att det betyder att älskade Johnny får komma tillbaka! Och att lilla Frankie åker hem till Brighton och lugnar ner sig lite.

HUR GLAD TROR NI ATT JAG ÄR NU DÅ?

Kolla vad jag hittade idag. Sega mornar no more säger jag!



Anders Kraft och Jenny Östergren - jag har saknat er!



En söndag i chockens tecken

Yes, det var precis vad det var.

Chock 1: Jag hade för första gången gäster här hemma. Matilde som varit hemma i Norge i en vecka, Ellen från Sverige och så finska Laura och hennes besökande lillasyster var alla här för att kolla lite film på eftermiddagen. Matilde som har ett litet bibliotek med filmer tog med lite olika alternativ. Vi stod alla uppe i hallen och pratade lite med Sofia och Nelson då Matilde presenterade filmerna; Moulin Rouge, Atonement, The Reader och Pretty Woman. Ellen droppar då bomben att hon aldrig sett Pretty Woman. Tror aldrig jag kommer glömma blicken Sofia gav mig(fick senare veta att det är hennes favoritfilm) så vi bestämde oss för den. Givetvis.

Chock 2: Mitt i filmen ringer det i Matildes mobil. Hon går ut ur rummet och stänger dörren efter sig. Efter en minut kommer hon in med världens min. Hennes morbrors fru ringde och berättade att hennes värkar börjat! Jag hade bara en halvtimme innan fått reda på att hon inte bara var gravid utan höggravid till och med och nu skulle hon alltså föda. Hennes morbror hade varit så optimistisk och bokat in en affärsresa till Norge denna vecka eftersom "att tiden ju inte gick ut förrän på torsdag" så Matilde var såklart tvungen att åka hem.

Chock 3: Den riktiga chocken. Inte bara en utan TVÅ favoriter åkte ur X-factor igår. En grupp och en 25+:are. Johhny Robinson och The Risk. Det var konstig stämning här i flera minuter efter resultatet. HUR KUNDE DETTA SKE? Fy skämmes Storbritannien.

Johnny Robinson. Sjukt rolig. Alla älskade honom. Dock var det ju aldrig seriöst. När det i duellen stod mellan en som faktiskt kunde bli popstjärna och sen som bara bjöd på show och inte hade nån chans att få skivkontrakt så åkte älskade Johnny ut. Kelly Rowlands "guilty pleasure". Han är redan saknad.

Att The Risk åkte ut är den största chocken. Fyra söta killar som låter förvånansvärt tajta för att bara ha sjungit ihop några veckor. Gillar inte boyband men jag gillade dom här. Men nu är dom borta. Tråkigt för mitt tonårshjärta som fick komma till liv på helgerna.

Vill bara förtydliga för mamma, mostrar, kusiner och andra vuxna som läser detta att jag såklart inte var ensam i bilen med den 40-åriga mannen. Er lilla söta minsting har inte dragit till Luxemburg och glömt förnuftet på Ryanair-planet. Givetvis var det flera i bilen.
Däremot blev Ellen ensam med honom när jag klivit ur. Grym kompis? Jag? Man tackar.

Helgen i korthet

Fredag: Jobb och bio med göööteborrrssska Ellen. Vi såg "Crazy, Stupid, Love" som jag tror vi båda rekommenderar. Den har fått halvdåliga recensioner men jag skrattade väldigt mycket. Vissa scener var sådär "Hollywoodkomiskt-jobbiga" ni vet när nån under ett officiellt framträdande avbryter och reser sig ur publiken och deklarerar sina känslor och tankar. Nja på just det, men denna film lyckades ändå göra så att man skrattade i slutet av scenen så man kunde lägga ner skämskudden.

Lördagen spenderades även den största dels med Ellen. Vi sprang på stan och skulle - i sista minuten givetvis - köpa födelsedagspresent till kanadensiska Erin som fyllde 23 och skulle ha middag. We ended up at Sephora. Dom har ju allt en tjej kan tänkas vilja ha. Plus att jag precis skaffat medlemskort och hade rabatt. En bodylotion och en liten miniparfym till Erin, midnattsblått nagellack till Ellen och ett nytt läppstick till moí. Har ju i min läppstiftjakt blivit en som personalen numera känner igen när jag kliver innanför dörren(var där i 40 minuter förra lördagen för att hitta den perfekta färgen men vi gav till slut upp och jag fick istället en mejladress till en sminkör så att jag kan mejla en bild på färgen jag vill och så letar han upp den åt mig. Service!). Men så igår gick jag fram till honom och berättade att jag hittat ett läppstick och han blev såklart glad.
(
H(lägg på fransk accent): "Ooooh did you finally find it?"
U: "Not really"
Vi går sedan fram till Dior-disken och jag visar min färg.
H: "PEACH?! But you want cherry"
U: "Yeah, but that was last week."
Stackars personal.
)

Anyway. Lördagen fortsatte med en supertrevlig middag i Kirschberg med 7 andra svenskar och Erin. Stackars Erin fick höra mer svenska än vad hon egentligen tillät. Oops. Italiensk afton, två efterrätter och så alkohol på det. Vet inte hur många gånger jag var övertygad att jag skulle få springa och spy. Samtidigt som jag visste med mig att jag inte skulle orka resa på mig. Men jag behövde inte oroa mig. Allt stannade i magen. So over det där med att spy...
Hemresan skedde lite oväntat i världens minsta och gamla engelska bil med en snäll 40-årig engelsk/portugisisk rugbyspelare. Tyvärr var bilresan direkt awkward. Tror helt ärligt att han var ute efter en fru. Stackaren kunde inte ha kommit till en mindre lämpad tjej för det uppdraget. So his hunt continues. I hope...
Lyckad lördag från början till slut!

Film på minuten

Kanske har du aldrig sett Sex and the City-filmen(jo, jag vet att det finns två men den andra är inte ens värd att nämna) för att du aldrig känner att du har tid. Well SvtPlay has got the solution. http://svtplay.se/v/2571590/film_pa_minuten/del_5_sex_och_the_city

Film på minuten ju!