Först flytt, sen internetlös i nästan en vecka och sen... sen kom livet emellan. Men jag mår bra och landet är underbart om än liiite för långt ifrån stan kanske. Eller snarare att kommunikationen inte är lika bra. Från fyra bussar och gångavstånd in till stan från att ha en buss och ett tåg i timmen. 
Men landet är härligt. Och jag har nog aldrig riktigt bott så här mycket på landet. Igår till exempel så hade jag mitt fönster i mitt rum öppet hela dagen. På kvällen luktade det kossa och dess avföring i rummet. Trevligt!


Annars då? Jodå tackar som frågar. Imorgon hoppar jag på 6-timmar tåget till Amsterdam med Ellen.

Gööörsköjjj!

Sedan i onsdags har jag haft mina första besökare här i Luxemburg; Linda, Bella och Jossan. Vilken helg det har varit. Har skrattat mig till tårar alla dagar.

Nu känns allt tomt. Allt förutom min näsa. Den är full och tjock. Så istället för att njuta av värmen och solen med mina vänner så ligger jag i min soffa och kurerar mig. Och för bara någon minut sen knackade Sofia på och klev in med en kopp té och en kanelbulle. Tror alla tre som var här på besök kan skriva under på att jag har det väldigt bra här.

Fortsättning

Jag vet inte om detta klassas som misshandel eller om de bara BLIR HUR SÖTA SOM HELST. 

Heta hundar

Om 7 minuter ska jag skypa med Sara så jag har inte all tid i världen så jag tänkte bara uppdatera om vad som cirkulerar mest i min hjärna för tillfället. Mopsar. Japp hunden mops, trodde inte jag gillade så små hundar - och helt ärligt så gjorde jag inte det heller - men så träffade jag Floyd. Ujujuj sicken hund! Hatar rugby men att gå på rugbymatchen på Boy Konon(namedroppar saker ingen fattar) förde med sig något gott. Denna fantastiska lilla hund fångade mitt hjärta med sin charm och sin sele som hade texten "Supermops". Dör på den. Och efter jag träffat Floyd(som har en egen Facebook. Of course) så ser jag dom små liven överallt. Det bor en kvinna på min gata med en mops!
Det sjukaste i allt detta är jag på riktigt sitter här och längtar nåt så fruktansvärt efter en liten mops. Det ÄR världens sötaste hund. Blir onormalt exalterad över att bara skriva detta inlägg. Har förstått att vissa tycker att min hang-up på mopsar har blivit lite för mycket men jag vet att Ellen förstår mig. Hon är bra hon! Skönt att ha nån på sin sida.


Kolla dessa mopsvalpar!

Och det fina är att dom är precis lika söta när dom växer upp

Jaså du finns också. Ska försöka ta tag i dig ikväll när jag är barnvakt. Men jag lovar inget, okej?

Har inte släppt Sverige än

Jag och Nelson blev skickade till Scanshop idag för att handla sirap till en kaka som Sofia skulle baka. Nån form av chokladkaka med kokossmetstopping(fantastiskt ord). Eh, ja tack! Satte mig gladeligen i bilen.

Med hem slank även denna lilla rackare...

Ätit middag hemma vid middagsbordet och där slogs det vad om mig. Familjär stämning.

Plötsligt bara slog det mig...

...det är snart dags för påskmust!!

Dagens

Skyhahaaape

Vi pratade om min fundering över uttalet på orden förvaring och förvarning. Jag tycker det är så konstigt att två så lika ord kan uttalas så annorlunda. Sara förstod inte riktigt. Men jag gillar henne ändå!

Ett härligt inlägg

I torsdags kom Neil föräldrar med bil och flyg från England för att spendera helgen här. Dom är väldigt engelska och väldigt härliga. Neils mamma Janet är en ny favorit hos mig, superhärlig! 

Och efter många härliga dagar så har dom nu åkt hem. Men innan dom klev utanför dörren så berättade Janet att det fanns ett påskägg till mig i huset. Och nu har det kommit till rätta händerna, det vill säga mina. Hur härligt?! 

Det största påskägget jag fått! Min hand visar hur stort.

Dagens outfit

Inget speciellt egentligen. Körde bara på temat sommar och så fick det här hoppa på!
Nu blir det parkhäng, barnvakteri och gårdagsskvaller med några sköningar.

On the subject

Jomen när vi ändå är inne på ämnet tänkte jag

Lördagen den 7 april

Om två veckor förväntar jag mig att jag vaknar upp hos nån kompis(Emilia?) efter en utgång med mina fina, fina tjejer. Vänner, bebisar, Ludvika, Grangärde, familj; snart kommer hon hem!

Ingen vanlig torsdag inte!

Klockan åtta imorse var det redan 5 grader varmt så nu gör vi den här dagen! Yo. 
Först häng i stan med fina människor. Försenad födelsedagsfrukost för Adam. Sen i eftermiddag blir det häng i favoritparken med andra aupairer och deras barn. Tror inte vi kunde ha valt en mer perfekt dag! 


Happy craaaaaaaaaaaaaaaazy Thursdaaaaay på er som Kodjo Akolor skulle sagt(förövrigt en av de sakerna jag saknar mest med Sverige; Morgonpasset i P3. Att sitta vid datorn och lyssna är inte samma sak som att lyssna i lurarna).

9 mars

Äntligen lite tid över och lite mer bilder på min dator. Tyvärr finns inte tiden i överflöd så jag kör dag för dag och börjar med den viktigaste; min födelsedag. 


Två dagar innan fick jag magsjuka. Dagen innan var jag lite nedstämd eftersom att jag skulle åka till Paris på min födelsedag och var fortfarande sjuk men också för att jag bett Sofia köpa ingredienser till min tårta som jag äter varje år. Ett lager med sylt, ett lager vaniljkräm och grädde och hallon på toppen. Men den kunde jag inte göra. Orkade liksom inte. 
Sen blev det fredag och min födelsedag, gick upp till köket klockan sju som vanligt. Tyckte jag hörde röster men när jag närmade mig köket så blev det så tyst och jag fann det så konstigt. Trodde ju aldrig att det var för att jag skulle bli överraskad med ett nedsläckt kök och hela familjen Wise ståendes med tårta, paket och ballonger sjungandes på happy birthday. Glad känns inte som ett tillräckligt ord men det var jag.

 Fina presenten som var ett tvådagars-pass till Luxemburgs festival. Vad sägs om lite Mumford and Sons, Two door Cinema Club, Deadmau5,, The Kooks, Justice och Snow Patrol för att nämna några. Återigen; glad.

Några timmar senare så plingar det på dörren precis när jag skulle gå ner och duscha. Kan väl säga att jag efter magsjukan var en ganska ofräsch tjej. Sofia ropar att jag fått en leverans och jag fattade nada men springer upp och möter en jättefin blombukett och en ask med choklad från min moster Barbro, Joe, Åsa, Rolle, Bella, Jossan, William, Tilda, Linda, Per, Fia, Magnus, Isac och lilla nyfödda Hilda. Glad och tårögd tjej.

Halvsjuk tjej driving to Paris. Fanns det en medalj för det så tycker jag faktiskt att jag borde fått en. Ingen dog heller så det var ju bra.

Efter att vi checkat in på hotellet så åkte vi från Bercy till centrala Paris. Där fick Eiffeltornet fantastiskt besök och sedan gick fyra trötta tjejer och åt. 

 Det var i stort sett min födelsedag. Finns värre sätt att fira.

Igår blev det så att vi umgicks en hel del med en amerikansk soldat som bodde i Tysland i en utav de amerikanska baserna. Han jobbar på sjukhus och tar hand om soldater som kommer hem från krigszoner. Ett otroligt häftigt jobb om man får säga så. Eller intressant då. 

Lite roligt att han var ifrån Michigan och har bott i Washington och jobbat eftersom att syrrans hostdad från USA var från Michigan och som bor i Washington och också jobbar inom armén. Igår var jag helt hundra på att han skulle känna igen honom bara jag kom på hans namn men jag kom aldrig på det helt. Vet att han heter Mark M...nånting och där tog det stopp. Han försökte stoppa mig tidigare och bah "alltså USA är ganska stort och det är rätt många som jobbar med samma sak som mig" men jag svarade bara att världen är liten men så blev det ju inget mer med det. Lite naivt av mig kan man tycka men jag kan säga att det var långt ifrån det konstigaste konversationen jag hade med honom.

Jag, Charlotte, Kata och Brandon stod och pratade ett bra tag och kom ganska snabbt in på politik. Och känner man mig så vet man att jag fullkomligt älskar Barack Obama(när jag fyllde 18 så tänkte mina kompisar först köpa Barack Obamas bok till mig. Fick den nåt år senare i present av Lasse. Thank God). 

Nedan kommer ett litet utdrag ur konversationen om Barack

U: Jag kommer ihåg på hösten 2008 när det var val och vi skulle göra en redovisning om valet. Jag älskade det verkligen. 

Rabblade sedan på ganska så bra om honom ett tag till. Då fäller Brandon kommentaren:

B: Uhm, are you in love with him?

HAHA. Det är jag givetvis inte, men svarade att jag gärna gifter mig med någon som honom. Han är ju ändå fantastisk.

Konverationen fortsätter och under tiden så slår det mig herregud han är ju en army soldier.

U: Men du är ju en soldat! Så då är väl du republikan?

B: Uhm.... yeaaaap.

Ganska pinsamt faktiskt. 

Efter regn kommer solsken säger dom. Tycker "efter solsken så kommer regn" passar bättre. Lite pessimistiskt men det är söndag dagen efter St. Patrick's day och det regnar. 

Dagens plan är att träffas på McDonalds i Strassen och hänga där i eftermiddag. Livet som aupair i Lux alltså, haha. Nästan inget öppet på söndagar i detta katolska land. 
Även fast det inte gått mer än 12 timmar sedan jag sist såg tjejerna så är det mycket på dagordningen. Ni vet; Välkomna. Mår alla bra? Är det någon som inte mår bra? Oj det var visst alla. Är det någon som vill utveckla varför den inte mår bra? Vad hände igår? Varför gjorde vi så? Trodde Chris verkligen att Ellen var 17? Är det verkligen bra att dricka alkohol i 10 timmar? Hur trevlig var inte den URSNYGGA amerikanska marinsoldaten som bodde i Tyskland och tog hand om skadade soldater från kriget i Afghanistan och andra delar av mellanöstern och som vi hängde med hela kvällen? Och visst vill vi träffa honom igen och då med hans andra soldatkompisar i släptåg? Hur arrangerar vi det? Har någon börjat må bättre nu? Ja men ni ser. There are things to talk about!

Trevlig söndag på er! Hoppas ni har bättre väder än regn. Puss

Snellen och Ulrike tar en svängom. 

Det man missade ena helgen tar man igen en annan. Denna då. Förra helgen Paris och denna helg dubbelutgång(inte för att denna vecka skulle vara annorlunda..). Imorgon är det ju St Paddy's day och i ett land med så mycket härliga Irländare så kommer det firas från eftermiddagen. Skoj!
Idag har det varit 23 grader och nånstans i en park i Luxemburg stad så kommer det sitta 4 skandinaviska tjejer för att fira denna sommardag. 50% finskor och resten svenskor. 
Hoppas ni också får en fin kväll!

Min hundrade bild och jag försöker se lite mystisk ut. Totally logical om du frågar mig. 

Jo, jag har varit i Paris och det hade varit trevligt att kunna berätta om det. Men alla i hushållet som bär namnet Wise är jättesjuka så jag jobbar och sliter som aldrig förr. Skönt att känna att man verkligen gör sig förtjänt av pengarna för en gångs skull, och så känns det bättre efter att ha fått lånat bilen till Paris en helg. När sickhouse mår bättre(och jag lyckats sno lite bilder från mina medresenärer) så ska jag uppdatera om min helg. Men kan ändå säga detta; Paris, I'll be back.


Nu återgå till mitt ingefärsté med honung och fruktsallad efter en oplanerat lång kvällspromenad. Gör allt för att komma undan denna hemska influensa. 

Imorgon är det min födelsedag. Imorgon ska jag köra till Paris. Idag har jag magsjuka. 


Varma gratulationer till mig.

Är det någon som törs utmana mig på leken som jag precis uppfann? Den heter "Vem har den bästa historien om det bästa och det sämsta som hände denna dag". Fantastiskt namn, I know.


Försök slå detta:


Bästa: Min plånbok, där mitt körkort och andra nödvändigheter ligger i, som varit försvunnen ett tag dök plötsligt upp på en polisstation en bra bit från där jag bor. Och ja, en plånbok är lätt att ersätta; körkortet kan man alltid beställa ett nytt, kontokortet spärra, pengar fanns det inga att stjäla. Men nu är det ju så att jag ska köra bil till Paris på fredag och det blir ju lite svårt utan körkort. Plus att det där med att ha kontokort i Paris verkar ganska nice. Men nu löste det sig och jag är glad.


Sämsta: Jag och Nelson är ute på promenad/cykeltur. Nelson ramlar i hundbajs. Say no more. 

Storasyster

Genetiskt sett så är jag och kommer alltid vara lillasyster men jag har ju den fantastiska turen att få vara hjärtlig storasyster. Världens finaste uppdrag. Och helt plötsligt(eller ja..) så har jag gått och fått ett till syskon. En lillasyster. En lillasyster med världens finaste storebror. En lillasyster som föddes exakt en månad innan jag kommer hem till Sverige för lite semester. Längtar!

Det är okej på skottdagen faktiskt...

Det har laddats ett tag inför att skippa danspasset som vi alltid går på och alltid klagar på. Vi blir inte svettiga, vi blir inte trötta och vi får ingen träningsvärk. Så nu äntligen var dagen kommen då vi skulle hoppa dansen och köra på medium-träningen på Friskis&Svettis. Men sen så fyllde en killkompis år i helgen och av mig och spytjejerna(engelskt uttal av "spy") så fick han en fika med oss. Denna skulle bli av idag, onsdag. Han får förhinder och officiellt så tänker vi alla "åh men vad bra för då kan vi gå på medium", men i all kommunikation idag så har undertonen "kanviintefikaändåiställetförattgåochträna" legat och grott och tillslut var det någon som vågade säga det rakt ut. Så nu ska vi det. Kaffe och kaka på Konrads helt enkelt!

Update

Våldtar mitt vinglas, dippar morötter och tänker på tvillingarna Ericson.

Lördag i Luxland

Babysitting. En lördagkväll. Oj, vad tråkigt för henne kanske ni tänker. SKÖNT säger jag. Gårdagens festligheter med mina Spygirls blev som vanligt inte som vi hade tänkt oss. Uppklädda(INTE utklädda) drog vi från Sophies place i stan ännu mera in till stan för en kväll ute. Nu blev det inte bara en kväll ute. Filtarna kramades hårt och lamporna släcktes inte förrän klockan sju imorse i en del av stan vi inte trodde vi skulle hamna. Jag sov på i en liten soffa. Snellen skrattade åt mig när vi vaknade på morgonen(typ...) och mina fötter stack ut vid ena änden. Vid 13 var vi hemma i Sophies lägenhet igen, ungefär 9 timmar försenade. Så efter 4 timmars sömn är en påtvingad hemmakväll precis vad jag behöver. Synd bara att jag missar en väns födelsedagsfirande. Men jag har det rätt bra ändå. Här bjuds det på fint vin(som aupair kör man ALLTID på det billigaste vinet för typ 2,5o euro. Detta är värt typ 7 euro. LYX!), Toscakaka och karameller. Hoppas ni har det lika bra hemma i Sverige, England, Australien, USA eller vart ni nu än befinner er. 

Rockhal

Det är så mycket som händer här hos mig just nu. Har precis mailat lite med kusiner och kusinbarn och imorgon bokas det flyg Svealand-Lux. I maj kommer dom! Sjukt kul.
MEN future-besökare i all ära, det är inte tack vare dom som jag sitter här och fnissar för mig själv. Det är inte deras kommande besök som ger mig fjärilar i magen, nästan svettningar och totalt exalterade meddelanden till mina kompisar på facebook. Det är han som göra det. Tack vare honom. HAN. Han som är så fin på alla sätt. Han som jag såg innan alla andra. Men kanske framförallt han som jag lyssnade på innan alla andra gjorde det. Eller alla andra. Ni känner kanske till nån singel. Jag kan alla hans låtar. 
Den 30 maj kommer James Morrison till Lux och jag är så lycklig. On 30th of May you know where to find me. 

Älskar Luxemburg. Älskar att vara i Luxemburg. Men det är ju tråkigt att inte kunna dela allt som händer med folk hemma som man så vant delar det allra mesta med. Så thank God for Skype. Genom skype vet jag vilka killar som är på radarn, hur dom ser ut och hur dom är. Jag får också informationen hur plugget går, vilka tentafester och ställen man ska hänga på i studentstäderna(har sjukt bra koll på Uppsala), vilka som vinkat och sagt hej på Ica och vid vissa tillfällen får man nån härlig hälsning från en kompis mormor som träffat min mormor och givit en hälsning som i sin tur berättat för min kusin och hennes man att hälsa till mig. Underskatta inte omvägar, så länge det kommer fram så är jag glad. 
MEN det kanske allra härligaste är när jag får se och höra min fina Isac. Jag lever ju under illusionen att han ska glömma mig för att han inte träffar mig på några månader men han har vid tre tillfällen bevisat mig motsatsen; när jag var hem vid jul och vid två tillfällen via skype varav ett tillfälle var bara för någon timme sedan. När han säger "Uju" så smälter jag. Att denna snögubbe överlevde så nära honom förstår jag inte.

Sen när Isac gått och lagt sig så fick jag ensamtid med mina fosterföräldrar. För icke insatta antar jag att det låter konstigt men men(Sara hur skriver man det uttrycket korrekt?). Då blev det det vanliga snacket. "Hur går det med kärleken?", "vad händer ute i fina skogarna?" och klassikern "jag hördes ryktas om detta - stämmer det?" Samtidigt som det från Sveriges håll intogs Alla Hjärtans dag-tårta så satt jag här och slafsade i mig importerat lösgodis ifrån Sverige som Sofia så snällt bjöd på. Men utöver sockerintaget så var denna gång lite speciell på annat sätt eftersom att Fia är höggravid och tiden går ut om två veckor. Så himla spännande! Känns konstigt att inte vara där. När Isac föddes var jag på BB dagen efter hans födsel. 
Men efter skypen infann sig som vanligt känslan av att man glömt berätta ALLT. Men så kan det vara! Får ju träffa dom vid påsk. Och då även få träffa bebisen. Lovely.

Här är soffpotatisarna. tv: gravidtjock. th: prinsesstårteuppsvälld. Hehe.

SWEEETIEES

Spygirls and spykväll

Allt började så bra. Jag har haft en helt underbar lördag med Ellen och Sophie som inkluderande roadtrip, fiskmuséem(måste utveckla det nångång; här eller när jag kommer hem), EUROPAS STÖRSTA BK. Skratt, skratt, skratt och åter skratt. Men också allvar, that's what I love about my spygirls(även det ska utvecklas någon gång). Kommer hem vid halv sju för att vara barnvakt hela kvällen, då Sofia och Neil ska ut och äta middag med Sofias syster Stina och hennes kille Jakob som varit här de senaste dagarna och hälsat på, och barnen sover redan! Kanon. Tycker sällan att mitt jobb är ett jobb och ännu mindre nu. När Stina och Sofia går upp och ska göra sig i ordning så börjar Nelson att hosta och jag går in, han somnar om och allt är bra. Men han börjar hosta igen och gnälla lite och jag känner att lukten jag kände gången innan blivit starkare. Det var lukten av spya. Vi bytte lakan två gånger. Så nu ligger mitt lilla monster bredvid mig i soffan. Så länge han inte spyr på mig så älskar jag honom lika mycket som alltid.

Efter mitt besök på ESBK så tog jag givetvis med mig en souvenir till mitt favoritmonster. En BK-krona. Han vill ha den brevid sig i soffan. Fina, fina Nelson. 

VSBK

Lovade ju er i fredags att jag skullle dela med er av en fet grej och indeed I will. Några mil härifrån i Wasserbillig ligger - håll i er nu - EUROPAS STÖRSTA BURGER KING! På riktigt, hur coolt är inte det? Berättade för några kompisar och alla blev väldigt exalterade så på lördag blir det troligtvis roadtrip! En sån här sak kan inte vänta helt enkelt.
Visst blir ni lite mer sugna på att komma och hälsa på nu va?

Av en ren slump så har jag fått present av både Neil och Sofia idag. Imorse gav Neil mig ett fint anteckningsblock i läder. Tack! Och sen på eftermiddagen så kom Sofia hem med en Sephorapåse till mig. I låg ett nagellacksborttagningsmedel(puh). Mycket för att hon är snäll. Men också väldigt mycket en pik. Jag har berättat om min lathet när det kommer till nagellack; jag målar ofta bara på nytt, och vi har pratat om Depends filuriga lösning men jag har varit frustrerad eftersom att det inte finns här men idag inne på Sephora frågade hon om de hade något liknande och voilá! Den är väldigt bra och smidigt. I burken är det skumgummi med medel i och ett hål så allt du gör är att stoppa ner fingret, väntar i några sekunder och vrid om fingret. Done! Fingrarna doftar dessutom gott efteråt.  7-8 euro för en flaska. Tack!

Vilken helg!

Ja, det har varit en grym helg. Lite upp-och-ner-gångar men även dom har slutat lyckligt. Det hela började i tisdags när lilla Victoria(som snart inte är så liten längre 5 månader om några dagar) fick en vaccinationsspruta mot en massa saker. På onsdagen blev hon dålig och fick feber men vi var lugna eftersom vi antog att det var pga vaccinationen. Men sen när hon på lördagen inte var bättre tog Sofia med henne till sjukhuset för att få lite medicin utskriven. Sofia har, efter alla vändor på sjukhuset, blivit lite av en medicinexpert och tänkte att hon skulle få den "blåa medicinen" utskriven till Victoria och sen få åka hem. Men icke. Dom blev inlagda igen. Neil ringde mig efter en härlig shoppingdag med några tjejer och berättade nyheterna. Självklart väldigt jobbigt att höra eftersom det är tredje gången vi är med om detta så mina planer blev lite omplanerade. Skulle helt plötsligt vara barnvakt klockan halv tio på söndagsmorgonen. Men Neil var noga med att uppmuntra till att jag skulle gå ut och ha roligt ändå och inte försöka tänka mer på det. Lättare sagt än gjort. Men med härligt pepp från Ellen och de andra tjejerna som kom senare så lyckades jag tänka bort det och ha en helt fantastisk kväll. 
Och vet ni vad det bästa var? Klev upp kvart över nio, duschade och hängde med Nelson innan Neil hade åkt till sjukhuset och bara några minuter innan han skulle åka så ringer Sofia och berättar att de får komma hem. Happyhappyhappy! Inget RS-virus denna gång men en lunginfektion som inte såg alltför bra ut, men hon svarade bra på medicinerna hon fick så doktorn såg inget fel med att skicka hem henne. Så idag firades det på Rue de Montmédy; lamm till middag och chokladkaka till efterrätt. 
Jag har verkligen den absolut bästa tillfälliga familjen man kan ha. Jag hoppas verkligen att många utav er kommer ner hit och hälsar på så att ni får träffa dom. 

Ska hem till Ellen för lite preparty med några andra aupairer ikväll. Can't wait! Sitter nämligen inne på världens fetaste(ni skulle bara veta!) grej som jag fick reda på idag. Ni får reda på det inom kort det lovar jag er! Ha en bra fredagskväll hörrni. Det tänker jag! Puss

Emilia lyssnar på p3 dokumentär på dagarna och jag kör på svtplay. Försöker se så mycket som möjligt av det som går att ses när man inte befinner sig i Sverige. De flesta serier går inte att följa men man kan se allt i svts arkiv, som är helt fantastiskt. I början när jag kom hit så kollade jag alla sändningar de gjort efter 11 september. Nyhetetsändningarna de första dagarna, dokumentärerna som kom och även programmen som sändes o samband med 10-årsdagen. Kommer ihåg att jag tyckte det var så konsigt att gå in på Aftonbladet under den perioden och inte mötas av massiva rubriker; "HÄR RÄDDAS DE SISTA ÖVERLEVANDE UR WORLD TRADE CENTER" och liknande. 
Ananrs har Ana Gina gått och blivit en favorit. Hennes talkshow är väl ingen höjdare direkt när det kommer till samtalen, men sketcherna är riktigt bra. Och henens Fabulous life of Ana Gina är skoj att se på. Ana Gina är en utav de tre programledarna för Melodifestivalen i år. 
Idag kollar jag det senaste avsnittet av Veckans Brott. Ett sjukt bra och informativt program men som klarar sig från att bli långtråkigt och obehagligt(oftast) som jag tycker Efterlyst är. Sen har ju Veckans brott tagit över Leif också. How not to like then? Denna vecka handlar det om hedersmord och brott som svenska polisen bara skiter i och det verkar vara väldigt många. 
Nu ska jag kolla in de sista minuterna och sen sova. Imorgon väntar iskallt väder och en eventuell frukost inne i stan för mig och Victoria med några aupairtjejer.

För ganska så exakt en vecka sedan så var jag och Nelson ute och cyklade(eller ja, Nelson satt på sin cykel utan trampor) och då strålade solen. Ni vet sådär som den gör i början av april. DET BRÄNDE PÅ MINA BEN. Jag hade jeans och mina tjocka vinterjacka, för det var inte riktigt lika varmt som i början på april, och kände hur det - i och med solens värme på mina ben - liksom bubblade upp vårkänslor i hela kroppen. Det var helt fantastiskt. 
I lördags åkte jag, Ellen, Sophie och Kirsikka till Esch som är Luxemburgs näst största stad. Väldigt trevlig dag. Själva staden i sig var väl ingen höjdare; Neil berättade att det är en gammal industristad och den känslan fick man defenitivt. Sloganen skulle kunna vara "Esch - lite på dekis". Shoppingen var ingen höjdare heller förutom att de hade en Mangoaffär, resten var väldigt mycket Luxemburgisk stil. Och med det menar jag ful stil. Svårt att tro kanske, men tanke på att det ligger så nära Frankrike och Paris men så är det. Kom hit så får ni se! Luxemburgarnas stil är tametusan en turistattraktion i sig. "Åhh kolla där", "Nej men se på HENNE DÅ"osv.


Men OJ vilken parantes det blev. Skulle bara säga att staden var tråkig men att vädret var fint och vi alla konstaterade att "nu är våren snart här". 
Jaha och idag har det dimpt ner 3 cm snö typ. Orkar inte. 

Tänkte visa Luxemburg att jag faktiskt har en panna

Hallå hemma i stugorna! Idag finns det anledningar till att fira må ni tro:
Det är fredag, det är löning(precis som det är varje fredag för mig. Nice!), vi ska dricka Strawberry Margarithas på Chi-Chis - ja, bara det är värt att firas - 
och så till det bästa : MATILDE IS BACK IN TOWN!! Den hurtige norsken.


Nu ska jag visserligen vara barnvakt nån timme imorgon från halv tio så det blir ju inte allt för galet. Men jag tänker mig social kväll med ett - mer givet än någonsin- besök på "Tuben", som hon så fint kallade det på telefonen på sin klingande norske. 

Om det är nån som glömt så är det såhär jag ser ut när inte bangen täcker halva ansiktet.

Det var allt.

Hur man blandar fint med fult

Lite facebookchat bara: 
"Läste förresten att den tjocka tjejen som bajsar i handfatet i Bridesmaides blev oscarsnominerad för sin roll".


Förövrigt. Hon är värd det.

Jag kommer hem igen till jul

...eller ja, till påsk för min del då. Sofia bokade flygbiljetter till oss två och barnen idag och jag kommer få vara hemma i hela 6 dagar. Anländer onsdagen innan påsk och vi åker tillbaka onsdagen veckan därpå. Det var först tal om en roadtrip hem men planerna ändrades. Betydligt skönare att flyga! I och för sig hade jag inte haft något emot att köra genom ett vårfint Europa. Så snart kommer jag! Men vet ni vad? Jag längtar faktiskt inte så mycket. No offense. 

Tar med mitt rökstinkande hår ut för en kaffe och eventuell bio ikväll. Vi börjar bli för bra kompisar vi två. När jag känner doften - eller odören om man så vill - så vet jag att jag haft en nice kväll, men samtidigt så luktar den så fruktansvärt äckligt. Det är som ett destruktivt förhållande alltihopa.

Skrytinlägg

Now how about this! Påstår utan tvekan att jag är den mest stolta människan i hela Luxemburg idag. JAJAJA!! GRATTIS FINASTE EMILIA <3

Detta är tummen upp alltså. 

Efter en kvällspromenad med Ellen och lite av en hjälteinsats på tågstationen så kryåer jag och jordnötssmöret ner i sängen och kollar vad svtplay har att erbjuda. Jag hoppas att Idrottsgalan från igår ska gå att se här. Greppar tag i alla chanser jag kan till att få se Marcus Hellner. Spelar ingen roll om det är på skidor, i kostym eller lättklädd. Eller, man föredrar ju vissa saker framför andra, så är det ju. 




Sleep tight! Det tänker jag nämligen göra. Wise-familjen är tillbaka från 5 dagars-semestern i England och imorgon är det tillbaka till allvaret. Eller "allvaret" passar bättre. 
Imorgon om jag känner för det så kanske jag delar med mig av dagens hjältinneinsats.

Äsch, man ska ju inte klaga. Fick ju vara i Luxemburg i 10 dagar innan bakterierna kastade sig på mig och mitt immunförsvar. Än så länge ger vi dom en riktig match men vi börjar bli trötta.

Igår hade Neils företag en kundkväll med chokladtema. Med sig hem tog han detta fina kontokort i choklad. Jag och Sofia fick ett varsitt med våra namn på. Lyxfredag! 

Personlig men inte privat är ju hur de flesta bloggare beskriver sina bloggar. Men idag så tänkte jag släppa in er på det privata. Jag är kär. Haha. Men så bor man i Luxemburg som bara är ett "draigenomland" och hejdå säger jag till de fyra svenska killar jag träffade på igår samtidigt som dom säger hejhej Alperna.
Men i mitt lilla rus så tyckte jag mig höra att nån faktiskt bodde här. Så nu håller vi tummarna för att det är rätt kille och att jag lyckas springa på honom inom kort. 


Öppnade porten. Och nu slänger jag igen den hårt i ert ansikte.

Hej Monica och alla andra som är så gulliga och faktiskt tittar in här fastän jag inte visat levnadstecken sen jag åkte hem till Sverige över jul. Men jag lever faktiskt. Och SOM jag har levt. Hemma. Herregud vilka vänner och familjer(yes, i plural) jag har. Fika, sång, mys, jul, fest, Säfsen, Sälen, mer mys och mer fest. Och det känns så bra att veta att tiden hemma står still. På ett fint sätt. Där finns ingen klocka som tickar, bara barn som blir större och lär sig nya ord. Vid första fikat på Engeln med några av tjejerna, efter att vi snackat igenom det mesta, så bara "jaha och här sitter vi igen och kollar vilka som handlar på systemet". Fantastiskt härligt men 2,5 veckor räckte. Nu är det tidiga mornar 7 dagar i veckan som gäller igen.

Avd. Inga höga förväntningar på framtida karriär?

Jag är tillbaka i Luxemburg och det är väl här jag borde skriva om hur jag har det, hur resan gått och vad jag gjort sedan jag kom hit, men istället tänkte jag dela med mig av en del i en intervju jag just hörde från JVM-guldfest.


Reporter: Är det här guldet det största du varit med om?


Spelare: Ja, förhoppningsvis blir det!






Nu blir det reashopping med några tjejer!